Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA BOKEN. Den protestantiska dogmen och auktoriteten - 3. Dogmens fortskridande upplösning - Noter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
3io
scriptos esse atm pio aninii motu non nego. — A spiritu S. dictari
historias nihil fnit opus; satis fnit scriptorem memoria valere circa res
spectatas aut diligentia in describendis Veteruni commentariis.
19. Sid. 291. J. Leclere, Sentiments de quelques théologiens de
Hollande (1685), lettres XI och XII. Défense des sentiments, lettres IX
och X. Amsterdam 1686.
20. Sid. 293. Cameron, Opera, Geneve, 1658. Controversia inter
Reform, et Pontifices, c. XII. De controversiarum judice, c. VII: Librt
sunt doctores mnti . . - Mutos scilicet, si sonum spectes; si vero doctrinam
quæ inde hauriri potest, disertos ac eloquentes. Den engelska teologen
R. Baxter var af samma tanke: »Det är nödvändigt för frälsningen att
tro på läran, icke på böckerna. Det ligger något mänskligt i metoden
och uttrycket, som icke äro så omedelbart gudomliga som läran.» The
saint’s everlasting rest (helgonens hvila). London, 1649 och 1662, p.
206 och följ.
21. Sid. 293. Syntagma thes. theolog. in Academia salmuriense,
1664. Man ser likväl i denna samling, att läran om böckernas teopneusti
fortgår med allt större öfverdrifter till dess att den kommer till
verbalinspirationen med Stefan Gaussen, Thèses inaugurales de Verbo Dei,
1,655. Hvad man måste anmärka hos teologerna i Saumur är motsägelsen
mellan deras praxis och deras teori. Trosbekännelsernas tyranni alstrar
alltid dessa slags motsägelser.
22. Sid 293. J. Daillé, Traité de l’emploi des Saints Pères, etc.
1632. De pseudepigraphis apostolicis, 1655. De scriptis quæ sub
Di-onysii Areop. et sancti Ignatii nominibus circumferuntur, 1666.
23. Sid. 293. D. Blondel, Pseudo Isidorus et Turrianus
vapu-lantes, 1628. Traité d’hist. de la primauté en l’Eglise, 164 r. Des
si-bylles, 1649. Apologia pro sententia Hieronymi de presbyteris et episcopis,
1646. Det var den historiska kritikens och exegesens födelse bland de
protestantiska pastorerna.
24. Sid. 293. Alph. Turretini och J. F. Ostenvald äro
vittnesbörd om inspirationsdogmens försvagande. Båda öfvergingo nämligen
till arminianismen. Den förre kallar bibeln »en gudomlig bok» med
anledning af dess lärors förträffliga och öfverlägsna religiositet och moral.
Den andra skiljer i bibeln Guds uttryckliga uppenbarelser från hvad dess
författare kunnat se, höra och veta af sig själfva och berätta efter sina
egna hufvuden med den heliga andes tillhjälp. Bibelns allmänna
gudomlighet bevisas af sanningen af dess lära, af dess moraliska verksamhet,
slutligen också af underverken och profetiorna. »Vissa teologer», säger
Ostenvald, »ha till dessa vittnesbörd lagt den heliga andes, som andra
åter anse föga bekräftande och alldeles öfverflödigt.» Ingenting är mera
betecknande för att karaktärisera denna tids ortodoxi. A. Turretini, Co-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
