Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA BOKEN. Den protestantiska dogmen och auktoriteten - 3. Dogmens fortskridande upplösning - Noter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
313
47· Sid. 306. Sendschreiben an D. Lücke, II, Studien 11. Kritiken,
år 1829, s. 496 och följ. Sedan han förklarat, att man måste vaka öfver,
att den kristna tron icke kommer i strid med eller ingår en kompromiss
vare sig med naturvetenskapen eller med historiens vetenskap, fortsätter
Schleiermacher på följande sätt: »Vet ni redan hvad det sista utslaget
skall vara öfver Pentateuken och den gammaltestamentliga kanon
öfverhufvud? Hoppas ni, att den behandling, som hittills vederfarits de mes·
sianska spådomarne och ännu mera förebilderna, ännu länge skall finna
tilltro bland dem, hos hvilka en sund och lefvande åskådning af historiska
ting bildat sig? Om jag rätt förstår tidens tecken, så kan jag icke tro
det ...» Sid. 498: »Hvad skall väl kritiken ytterligare bringa oss med
afseende på vår nytestamentliga kanon? . . . Kristus förblir densamme, och
tron på honom förblir densamma; men med vår lära om kanon och om
inspirationen, såsom en särskild verkan af anden med hänsyn till kanon,
skola vi väl ändå nödgas besinna oss, så att vi icke införa i densamma
något, som strider mot en historisk forsknings allmänt erkända resultat.
Det skall alltid vara mycket svårt att uppställa den grundsatsen, att allt,
som innehålles i de heliga skrifterna, är gudomlig lära, och därvid icke
kunna bestämma, hvilka dessa heliga skrifter äro och hvilka gränserna
äro mellan dem och andra.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
