Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA BOKEN. Den protestantiska dogmen och auktoriteten - 4. Bibelns auktoritet i nittonde århundradet - I. Väckelse och reaktion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3i5
sin hade hon, rof för en rad händelser, hvilkas snabba
följd kom henne att svindla, i denna tidens flykt haft en
syn af evigheten och oändligheten och erfarit en obestämd
önskan att därstädes söka en tillflykt. Nu som alltid
skyndade hennes inbillning hennes intelligens i förväg. Sorgen
öfver att ha förlorat sin ungdoms tro återgaf henne smaken
för densamma och framkallade snart också dess illusion.
I brist på öfvertygelse erfor hon själsskakningar och
rördes af den gamla kultens poesi; hon återfann den
mystiska tjusningen hos katedralerna och de vanda riterna.
Ateruppvaknandet var icke särdeles djupt, men så mycket
lifligare. Romantiken blef dess uttryck och blomma. Alla
konstens grenar blefvo liksom föryngrade. Den religiösa
inspirationen åstadkommer dylika underverk: så snart
den börjar blåsa, börja också själens alla förmögenheter
blomstra.1
Denna religiösa väckelse förvecklades med en
politisk reaktion. Revolutionen hade kullslagit tronen och
altaret; man måste åter uppresa dem båda. Man började
förbanna allt, hvaraf det föregående seklet låtit berusa sig.
Detta hade bekämpat dogmerna i filosofins och förnuftets
namn; man började därför återställa dogmerna och
förödmjuka förnuftet för tron. Det hade missbrukat friheten
ända till den hiskligaste tygellöshet; nu öfvergick man
med samma häftighet till auktoritetens sida, och, liksom
man uppställt den enas absoluta teori, uppställde man nu
en lika absolut teori om den andra. Joseph de Maistre,
de Bonald, Lamennais lofprisade, hvar och en på sitt sätt
och med sina argument, teokratins regim, framställde dess
principer och upprullade dess konsekvenser med en logik
och en ärlighet, som endast så mycket skarpare låta dess
fel och faror framstå för sunda förnuftet.2
Det är egendomligt att allestädes, i de mest olika
länder och de mest motsatta kyrkor, finna lika sätt att
gå till väga och samma resonemang, under trycket af
samma behof och samma tendens.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
