Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA BOKEN. Den protestantiska dogmen och auktoriteten - 5. Hvad är bibeln - II. Bibelns historiska element
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
349
endast begagnade sin rätt, då hon i sin trosbekännelse
från la Rochelle uppförde sin lista på kanoniska böcker,
hvilkas auktoritet för henne grundar sig mindre på en
mänsklig tradifions vittnesbörd än på den helige andes.
På samma gång ser man emellertid den olösliga
motsägelse, till hvilken hvarje protestantisk kyrka hemfaller,
som, då hon bekänner sig vara felbar, hoppas rätta denna
mänskliga felbarhet genom att såsom sin grunddogm
förkunna den yttre ofelbarheten hos en biblisk kanon, som
hon själf uppställt.
I historiens ljus antaga i sin ordning böckerna en ny
betydelse. Den historiska metoden tillämpar på dem det
tolkningssätt och de regler för detsamma, hvilka den öfver
allt annanstädes segrande genomfört. Denna metods
princip och utgångspunkt är, att hvarje litterär alstring tillhör
sin tid och sin omgifning och icke kan rätt förstås, om
den icke åter förlägges dit. Det är visst icke meningen
att misskänna eller bestrida den individuella
ursprungligheten eller inspirationen, men däremot gäller det att
bestämma den intellektuella och sociala synranden, idéernas
krets, följden af de olika omständigheter, hvilka betingat
dess utbredning och följaktligen förklara dess särskilda
karaktär och verkliga räckvidd. Betraktas den gamla
hebreiska litteraturen ur denna synpunkt, sväfvar den icke
längre i luften som en följd af orakelspråk, gjutna i en
öfvernaturlig form. Böckerna bli själfva fakta och infoga
sig i historiens egen väfnad. De äro hennes vittnesbörd,
därför att de äro hennes religiösa frukter. Den allmänna
lag, som bjuder, att en litteratur måste vara uttrycket för
ett samhälle, att den måste utgå ur ett folks själ och ur
dess historias eget drama, befinnes sann äfven för
hebré-ernas litteratur, liksom för de första kristna tidernas. Det
har varit tillräckligt att så noga som möjligt utforska dessa
böckers relativa tidsförhållanden för att återställa den
allmänna gången af den religiösa utveckling, om hvilken
de vittna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
