Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - TREDJE BOKEN. Andens religion - 1. Öfvergången från auktoritetsreligionerna till andens religion. Förberedande dialog - III. Hvarför har kristendomen iklädt sig autoritära former?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
396
såsom andens religion och som i själfva verket till sin
princip också var det, är en sällsam företeelse. Kan den
förklaras?
Jag ser två orsaker härtill. Den första är af
psykologiskt slag. En naiv och naturlig illusion hos folktron, i
första skedet af dess utveckling, låter henne öfverflytta
den öfvernaturliga och gudomliga karaktären från hennes
föremål till de organ, genom hvilka gudomligheten
meddelar sig och gifver sig till känna. Det är på detta sätt som
trollkarlen hos vilda folk erhåller sitt magiska välde. På
detta sätt begåfvas också sibyllan med öfvernaturlig
spådomsförmåga. På detta sätt blir den katolska prästens
ord för anhängarne af hans kult och till och med den
protestantiska pastorns ord i de okunniga troendes ögon
Guds eget ord. På annat sätt ha den katolska kyrkan och
bibeln, som båda äro mänskliga organ för den gudomliga
uppenbarelsen, af den kristna dogmatiken icke blifvit
beklädda med ofelbarhetens privilegium, och på samma grund
kunna så många människor icke förstå, hvarför detta
privilegium skulle kunna bekämpas af andra än icke-troende.
Det är därför som alla gamla religioner ha varit
auktoritetsreligioner.
I andra rummet finnes ett historiskt skäl. I
civilisationernas historia finner man i själfva verket den lagen, att
de andliga och sociala formerna, idéerna och sedvänjorna
under föregående tidsåldrar återupplefva och länge
fortsättas i en högre civilisation, som trodde sig ha gått dem
förbi. Men ingenstädes äro dessa kvarlefvor af det
förflutna talrikare än i religionernas historia. Kristendom har
t. ex. såsom social och populär religion, åtminstone i
Västerlandet, ersatt hedendomen och judendomen. Men
dessa ha icke underlåtit att hämnas. Huru ofta igenkänner
man dem icke under de kristna former, som knappast
förkläda dem, genom kyrkans hela historia? Är i katolicismen
icke kyrkans begrepp väsentligen öfversteprästerligt ? Är
icke individens förhållande till gudomligheten, liksom i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
