Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - TREDJE BOKEN. Andens religion - 2. Jesus Kristus grundläggare af andens religion - I. Formen för Jesu undervisning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
v
403
samband med den första förklaringen, heter det: »Men I
skolen icke låta kalla eder Rabbi, ty en är eder mästare,
Kristus. Och I skolen icke kalla någon på jorden eder
fader, ty en är eder fader, han som är i himmelen. Men
I ären alla bröder » Jesus åsyftar icke allenast namn och
titlar, hvilkas bruk regleras af den mening, i hvilken man
använder dem. Hvad han angriper och fördömer är den
religiösa hierarkins egen princip, som i de föregående
religionerna delade människorna i två klasser och satte
den ena klassens samvete under den andras
förmynderskap. Hvad han förkunnar är de kristnas broderliga
jämlikhet och andliga oberoende, grundadt på deras sonliga
förhållande till den himmelska fadern.1
Det är sant, att Kristus i samma tal framhåller sin
allenastående och alldeles särskilda roll af religiös lärare,
alldenstund hans undervisning och hans person äro de
medel, genom hvilka hans lärjungar förmås inträda i denna
sonliga, omedelbara och personliga gemenskap med fadern.
På denna grund tillkommer honom och äger han en verklig
auktoritet. Vi skola nu se till af hvad natur denna
auktoritet är och huru han utöfvar densamma.
Låtom oss till utgångspunkt taga den betraktelse,
med hvilken den förste evangelisten slutar bergspredikan:
»Folket häpnade öfver hans lära, ty han lärde dem såsom
en som har makt och icke såsom deras skriftlärde.» Man
erhåller en riktig föreställning om den motsats, hvilken i
denna text uppställes mellan Jesus och de skriftlärde, om
man riktigt klart inser skillnaden mellan att undervisa med
auktoritet och att undervisa på grund af auktoritet. De
skriftlärde, »som sutto på Moses stol», talade på grund
af auktoritet. Den omständliga och stränga ortodoxin
hade för dem en gudomlig texts fasta objektivitet och
ofelbarhet. Den saknade emellertid såväl i deras själ, som
lärde den, som i deras åhörares denna särskilda
stadfästelse, som det mänskliga medvetandet förlänar sanningen
och som sanningen behöfver för att synas gudomlig och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
