Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - TREDJE BOKEN. Andens religion - 2. Jesus Kristus grundläggare af andens religion - IV. Evangeliernas natur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4i 8
som förbinder barnet och fadern. Gud, som ar i
himmelen, uppenbarade sig i Jesu hjärta såsom hans fader;
Jesus kände sig lefva i Gud som son. Att Kristus också
velat skapa samma sonliga förhållande mellan sina
lärjungar och Gud, att detta skulle vara det utmärkande
tecknet och det väsentliga innehållet af den fromhet, som
han bemödade sig att ingifva dem, därpå finner man
beviset i nästan hvart enda ett af hans ord.
Det är ett misstag att tro, att Jesus framkommit med
en ny lära om Gud, om hans väsen, hans egenskaper och
om lifvet i Gud. Hans föreställning om Gud är Gamla
Testamentets. Till och med tanken, att Gud är en fader,
är icke ny. Den nya saken här är den inre hållningen.
I Kristi medvetande uppenbarar sig Mose och profeternas
Gud i ett nytt förhållande till det mänskliga medvetandet.
Detta nya förhållande, som ordet fader uttrycker, är den
evangeliska uppenbarelsens princip och väsen, hvilken man
hellre borde kalla en skapelse. Se där, hvarför i Jesu
mun ordet fader, som redan är bekant, blir Guds
egentliga namn. Jesus åkallar aldrig Gud annorlunda än att
till honom säga: »Fader, min fader.»13 Men i detta
innerliga och förtroliga umgänge finnes icke skuggan af ett
metafysiskt monopol eller en exklusiv religiös egotism.
Då Gud uppenbarar sig såsom fader för Jesus,
uppenbarar han sig såsom sådan åt människan i allmänhet.
Faderns kärlek vänder sig till alla hans barn utan
undantag, och om han föredrager några, så äro de de minsta,
de fattigaste, de mest betungade och fader- och
moderlösa.14 Den faderliga kärleken blir sålunda den suveräna
karaktären på Guds förhållande till människorna. Kristus
lär också sina lärjungar bedja såsom han själf, att sätta sig
i samma sonliga förhållande till Gud, att säga till honom:
»Vår fader.» Då han talar till Gud med sina lärjungar,
skall han oftare säga »eder fader» eller »vår fader» än
»min fader». De måste också bli »faderns söner»; och
de bli detta, då de lära sig älska såsom han, utan villkor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
