Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - TREDJE BOKEN. Andens religion - 3. Nya Testamentet är grundlag för andens religion - I. Det messianska löftets fullbordan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
425
formen af den himmelska faderns kärlek; barnets tro eller
tillförsikt, som blifvit ett inre ljus, en inre kraft, hvilken
inifrån utåt förnyar själen, höjer dess krafter och helgar
hela lifvet: — se där det nya evangelium, andens religion.
Med denna karaktär och från denna sida ter sig för oss
i Nya Testamentet från dess början till dess slut den
apostoliska kristendomen.2 Det kristna lifvet representeras
i detsamma icke mera såsom lydnad och undergifvenhet
för en yttre auktoritet, utan såsom frukten af en
inspiration, såsom Guds andes eller Kristi egen skapelse, hvilken
utbredt sig i de troendes hjärtan.3 Dessa ha dädanefter
i sig själfva driffjädern och regeln för sitt lif och sin tanke.
Man får hvarken låta förvirra eller oroa sig af de
besynnerliga och stundom sjukliga former, som den kristna
inspirationen stundom ikläder sig under denna hänförelsens
och ifverns första tid. I sin okunnighet och sin brist på
kritiskt sinne lofprisade de första kristna ofta dessa
yttringar af anden desto mera, ju sällsammare de voro. Men
bland dessa gåfvor eller karismer satte redan aposteln
Paulus den egenskap, som han kallade gåfvan att
uppskatta de särskilda inspirationernas värde, och på samma
gång han anbefallde de kristna i Tessalonika att icke
»utsläcka anden», upphörde han icke att utöfva en riktig och
djup kritik af de karismer, som voro mest förförande för
hopens smak eller bäst smickrade densamma; han
upprättade en sträng hierarki mellan alla dessa ofta
tumul-tuariska yttringar, allt ifrån glossolalin eller talandet med
tungomål, som han satte lägst, till predikan, till tron, till
hoppet och till den gudomliga gåfva, som han ställde
högst af allt, den oegennyttiga, tålmodiga, hängifna
kärleken, utan hvilken allt det öfriga är intet. Inspirationen
återföres alltid till Kristi normala efterliknelse såsom till
sin ursprungliga princip och regulator. De, som icke lifvas
af Kristi anda, tillhöra honom icke.4
Nya Testamentet intygar sålunda universaliteten af
andens gåfva och upprätthåller för alltid dess privilegium
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
