Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - TREDJE BOKEN. Andens religion - 5. Den vetenskapliga teologin, dess innehåll och metod - I. Fromhetens ande och den vetenskapliga anden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
473
en lika fromhet i det arbete, som leder till den ena, och i
det, som leder till den andra, eller fastmer båda förutsätta
samma moraliska ansträngning.
Utan tvifvel är att arbeta på försoning mellan
auktoritetens läror och den modärna vetenskapen, som icke
känner annan metod än iakttagelse och erfarenhet,
detsamma som att vilja löda en jordklimp vid en järnstång.
Se där, hvarför alla dessa försök till försoning och alla
dessa kompromisser ömkligt stranda. Helt annorlunda
förhåller sig den djupa frändskapen mellan den religiösa
inspirationen och den vetenskapliga inspirationen. De
härflyta från samma källa, sträfva till samma mål och
ådagalägga samma andens lif. De uppstå ur den religiösa
kärleken till sanningen. Fromhetens ande tillbedjer
sanningen, äfven utan att känna den; den vetenskapliga
anden söker måhända sanningen utan att tillbedja henne,
men båda älska henne öfver allt annat och hängifva sig
utan förbehåll däråt. De mötas och meddela sig med
hvarandra i sanningens religion.
Låtom oss för ett ögonblick glömma de lärda och de
gudaktiga till yrket, deras hat, deras inkonsekvenser och
deras löjliga sidor. Låtom oss likaledes glömma både de
förras teologi och de senares anspråksfulla orakler. Här
är, vare det sagdt ännu en gång, icke fråga om en
konkret religion eller om en stadgad vetenskap, utan om den
intellektuella ansträngning, som skapar vetenskapen, och
om den djupa känsla, som alstrar religionen, oberoende
af deras mer eller mindre sällsamma yttringar i
hvardagslifvet. Se vi icke, att den mänskliga vetenskapens verk
är heligt i dess ideala sträfvan, i det hjältemodiga arbete,
det uthärdar, i dessa uppoffringar, som det inspirerar, i
dessa triumfer, som det hemför, och i synnerhet i denna
ödmjukhet, som efter hvarje seger böjer snillet inför den
eviga mystären, inse vi icke, att det är gudlöst att häda
denna vetenskap och att han höjer sig från vår stackars
jord såsom en praktfull hyllning åt sanningens Gud?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
