Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - TREDJE BOKEN. Andens religion - 5. Den vetenskapliga teologin, dess innehåll och metod - IV. Religion och teologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
488
Om det religiösa lifvet beror af tron, så beror
trosläran af teologin. Själen är väsentligen mottagande i den
förra, verksam och alstrande i den senare. Och därför att
lärans utarbetning är den andliga verksamhetens gärning,
förbinder den teologen till ansvarighet. Här som på hvarje
annat arbetsfält skördar människan hvad hon sår. För
att tala med aposteln, bygger den ena med guld, silfver
och dyrbara stenar, den andra med trä, hö eller strå.
Tidens eld skall pröfva och uppenbara hurudant hvars
och ens verk är.3
Den troendes hållning och teologens hållning te sig
sålunda moraliskt mycket olika och till och med hvarandra
motsägande. Då samma människa nödsakas att, såsom
teologen, iakttaga båda hållningarna, huru skall hon kunna
försona dem? Af Gud, af det religiösa samfund, i hvilket
han låtit mig födas, erhåller jag lifvet, och för att erhålla det
bör jag vara ödmjuk och lydaktig; då därpå min
personliga tanke väl vaknat, blir jag med nödvändighet domare
Öfver den undervisning jag erhållit. Kan jag samtidigt
behålla denna roll af katekumen och denna funktion såsom
kritiker: känslan af mitt individuella medvetandes beroende
med hänsyn till det kollektiva medvetandet, utanför hvilket
mitt lif förbleknar och dör, och känslan af min tankes
själfbestämningsrätt, förutan hvilken jag icke mera är jag
och icke ens mera har en verkligt personlig tro? Detta
problem är lifvets problem. Jag undslipper kyrkans
tyranni på grund af intellektuell och moralisk kraft, i det
jag i kyrkans egen tradition .skiljer mellan Guds verk och
människornas verk; och jag undgår en rotlös individualisms
faror, på grund af ödmjukhet och i det jag erinrar mig,
att jag här nere alltid är i de andras skola, på samma
gång jag bör vara min egen herre.
I alla händelser äro dessa båda hållningar mig
på-tvungna af ett dubbelt naturens behof. I verkligheten
rättfärdiga de hvarandra och gå framåt genom sin konflikt.
Hvad jag lär i det förflutnas skola tjänar till att stärka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
