Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - TREDJE BOKEN. Andens religion - 6. Den kristna lärans organisation - III. Den religiösa evolutionens tre grader
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ςο6
Noga taget är religionen endast ett samfundsband
mellan människan och de högre makter, af hvilka hon
känner sin egen tillvaro bero. Så snart den religiösa
känslan framträder, måste den sålunda med nödvändighet
ådagalägga sig i en af de tre former och i just den
ordning, vi ofvan omtalat. Vi skola ha intressets religion,
lagens religion, kärlekens religion eller fastmer oändliga
blandningar af dessa tre typer, hvilka endast för den
abstrakta tanken förbli absolut åtskilda. Detta visar oss
religionens historia under hela sitt lopp och i de stora
skedena af sin utveckling.
Hvad gör först den icke civiliserade människan, som
känner sig omgifven och behärskad af hemlighetsfulla
makter, af andar eller demoner, af hvilka hon tror sig
kunna frukta och hoppas allt? Hon söker ha dem till
hjälpare eller skydda sig mot deras illvilja. De magiska
besvärjelseformlerna och de gåfvor, som erbjudas dem i
form af offer, tjäna henne till att fjättra gudens vilja eller
erhålla hans välvilja. Hvad är sålunda det religiösa
förhållandet på detta första steg, om icke ett intresse- eller
egoismförhållande mellan två ojämna makter? Den
sinnliga människan påverkas i synnerhet af styrkan, och hos
hennes gudar är styrkan föremålet för hennes dyrkan.
Den homeriska Zeus är ännu endast den första af gudarna
därför att han är fysiskt starkare än alla de andra
tillsammans.
Människan söker emellertid undkomma de
godtyckliga och nyckfulla yttringarna af de hemliga krafter hon
fruktar, och detta lyckas henne också den dag, då hon
genom själfva motsatsen och aktningen för ömsesidiga
intressen höjer sig till föreställningen om ett fördrag, en
lag, och följaktligen till rättvisans begrepp. Denna
rättvisans föreställning påtvingar sig både gudomligheten och
människan; och guden, liksom hans dyrkare, tillhålles att
lyda den uppställda lagen. Som Gud dessutom alltid är
människans ideal, skall den rättvisa Gudens vilja just vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
