Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8
Psalm. 42, v. 11.
22 Jan.
Jag förbidde Herran; och han böjde sig till mig
och hörde mitt rop.
Grunden till Guds nådiga hjelp är, å vår sida,
tron, hoppet, tålamodet, bönen och
ståndaktigheten; men å Guds sida, Guds allmakt, sanning och
barmhertighet. På dessa tre måste vi med vår
tro och bön se i all vår nöd. Men emedan tron
förnämligast omfattar Christum, så är han vår
tros grundval och hörnsten, hvarpå hon hvilar.
Si, jag lägger i Zion en kostelig hörnsten, en
grundsten, den väl grundad är; den der tror, han
skall icke förskräckas. Es. 28, v. 16. Matth. 7,
v. 24. Kap. 16, v. 18. — Detta är allt
innefat-tadt i det lilla ordet: Jag förbidde Herran. Då
är Gud den rätta grunden, på hvilken man
bygger. Derefter följer: Och han böjde sig till mig.
Liknelsen är här tagen af en menniskas nådiga
vilja, som böjer sig ned till en, den hon gerna
hörer. Här hafva vi en skön tröst, att Guds höga
majestät nedlåter sig och böjer sig ned till den
elände, ödmjuke och ringa, som med tron håller
fast vid hans nåd, och icke låter sig från honom
afvända. — Af detta nedböjande följer vidare
bönens hörande: Han hörde mitt rop. Det rätta
skriandet och ropandet består icke i en högljudd
stämma, utan i andan och beständigheten. Det
är vår andes ståndaktiga förhoppning och
kraftiga suckande. Rom. 8, v. 27. Joh. 4, v. 23.
"Men då jag sökte Herran,
Och sade: fräls min själ!
Då var min Gud ej fjerran,
Han halp mig snart och väl."
G. Ps. N:o 92, v. 4.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
