Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
Psalm. 40, v. 12.
10 Jan.
Herre! Vänd dock icke dina barmhertighet ifrån
mig!
Detta språk gifver oss att betänka, att vi utan
Guds tröst icke kunna bestå under korset eller
genomgå det. Kött och blod är mycket för svagt,
otåligt och oroligt; derföre måste själen hafva sin
ro i Guds nåd, kärlek och barmhertighet, och
dermed lindra korset; och fastän vi blifva svage och
otålige, så måste vi bedja Gud, att han
fördenskull icke vänder sin barmhertighet ifrån oss. Att
Herren Christus visste, att han var Guds
allra-käraste Son, det var hans högsta tröst under hans
lidande. Likaså är det ock alla christnas tröst i deras
lidande, att de veta, det de äro Guds barn genom
tron på Christum, hvarför Gud icke skall för dem
tillsluta sitt fadershjerta, och icke vända sin
barmhertighet ifrån dem. Härom suckar en christen
förnämligast, och det är hans högsta omsorg, att
han må behålla Guds nåd. Och derutinnan
stärker honom Guds sanning, godhet och försäkran,
hvarpå tron sig grundar.
"Låt mig arme ej förderfvas,
Trösta mig med Anden din,
Som, att, fa ditt rike ärfva,
Lofvat har i orden sin!
Jesu styrk mitt svaga mod!
Jesu var mig huld och god!
Gör mig salig i ditt blod."
G. Ps. N:o 395, v. 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
