Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21 Jan.
Psalm. 42, v, 10.
23
Jag säger till Gud, min klippa; hvi hafver du
förgätit mig? hvi måste jag gå så sorgsen?
Detta är en skön tröst! Gud är min klippa,
på hvilken jag är byggd. Alla trogna hafva en
stark, orörlig grund och klippa, hvilken är Gud
sjelf. Eho som bygger sin tro, sin lära och sin
bekännelse på Guds ord,’ han har en stark,
orubblig grund; derpå har Luther byggt emot
påfve-dömet; ty Guds ord var hans klippa. — Derpå
skole vi ock i allt kors och all anfäktning trösta,
att Gud är vår klippa; fördenskull skola vi väl
fäste blifva, och icke varda öfverväldigade. Men
här frågar David den käre Guden och säger:
Herre, är du min klippa, på hvilken jag är Jast
grundad och byggd, hvarföre hafver du då
förgätit mig? Hvi låter du mig gå så sorgsen’!
Dessa äro de menskliga tankarne under
anfäkt-ningen. Deremot skola vi märka: likasom en
klippa bär ett hus, som deruppå är bygdt, så bär
Gud, din klippa, dig; fastän du är bedröfvad och
skakad, så skall dock din klippa icke skakas, och
eftersom han nu bär dig, så kan han ju icke
förgäta dig. Såsom en klippa står orörlig, fastän
vindarne svepa omkring huset; likaså blifver din
klippa fast och orörlig, änskönt bedröfvelsens vind
stormar. Det är likasom om jag ville säga: är
barnet sin faders barn, hvarföre bedröfvar han
det då med riset?
"Du är mitt lif, min salighet,
Min klippa i all farlighet,
Mitt fasta värn i nöden."
N. Ps. N:o 226, v. 4.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
