Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9 Jan.
Psalm. 40, v. 8, 9.
25
Hvad bedröfvar du dig, min själ, och äst så orolig
i mig? Hoppas uppå Gud; ty jag skall ännu
tacka honom, att han mitt ansigtes hjelp
och min Gud är.
Här är en beskrifning på det christliga
tålamodet, hvilket grundar sig på Guds löfte.
Trösten måste förbidas med tålamod; att blifva stilla,
hoppas och bedja, är vår starkhet och vår bästa
läkedom. Ty ingen skall komma på skam, som
dig förbidar; men de lösa föraktare komma på
skam. Ps. 25, v. 3. Varer tröste och oförfärade,
alle I, som Herren förbiden. Ps. 31, v. 25. —
När vi fast tro, att Gud är vår Gud, det är, att
han är vår nådige Gud, att han har oss i sin nåd
inneslutne; så skall hjelpen förvisso icke uteblifva.
Han är vårt ansigtes hjelp, det är föremålet för
vår tros förhoppning, förtröstan, bekännelse och
tillförsigt, hvilket allt liksom är trons ansigte,
hvarmed hon trösteligen blickar upp till Gud.
Derföre lyftom under lidandet detta vårt ansigte
med glädje upp!
"Hvi vill du så bitterlig,
O min själ, då gräma dig,
Medan du en sådan vän
Hafvei- uti himmelen?"
N. Ps. N:o 231, v. 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
