Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
31 Jan.
Psalm. 13, v. G.
33
Mitt hjerta gläder sig, att du så gerna hjelper.
Jag vill sjunga Herranom, att han så väl
emot mig gör.
Dessa ord lyda egentligen (i grundspråket):
mitt hjerta jublar öfver din salighet. Christus
är Guds salighet, och uti Christo är Guds salighet
skänkt. Då vi betänka, hvad den eviga saligheten
i sig innefattar, nemligen evig frihet, evig
välsignelse, evig rikedom, evig fröjd, himmelsk ära
och herrlighet; så kunna vi fröjda oss under all
vedervärdighet af verlden, den må vara huru stor
den vill. O, hvem må icke af hjertat fröjda sig,
som tror och förstår, att han i Christo hafver
mer, än hela verlden kan honom betaga, mer
ära, mer herrlighet, mer rikedom, större vänskap
och allt hvad verlden annars eger. — Härefter
följer slutet på allt kors: jag vill sjunga
Herranom, att han så väl emot mig gör. Det är en
skön tröst, att allt de christnas kors tager en så
fröjdefull ändalykt och glad utgång, huru
bedröflig begynnelsen än må vara. Tvärt deremot
har verldsbarnens lycksalighet en glad begynnelse,
men den tager en bedröflig och förskräcklig
ändalykt.
"Gud heter du, det är ditt namn,
Deraf är jag fast gläder.
Du sträcker ut din hulda famn
Och bjuder som en fader."
G. Ps. N:o 389, v. 5.
Arndts Skattk.
3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
