Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 Febr.
Psalm. 87, v. 12.
51
Om han faller, varder han ej bortkastad; ty Herren
håller honom vid handen.
Här lärer den helige Ande, att olycka äfven
kan drabba de fromma och gudfruktiga, ja, de
råka ofta i stor ångest och bedröfvelse, i
förföljelse och fängelse, i armod och elände; men det
är deras tröst, att Gud icke öfvergifver dem. Den
helige Ande tager här en särdeles tröstelig
liknelse af ett barn, då det faller. Ett barn är
enfaldigt, oförsigtigt, oerfaret och faller, men när
det är fallet, stöter man det ju icke platt till
jorden, och bortkastar det icke, utan upprättar det
och håller det vid handen. Likaså om en from
menniska faller, och råkar i kors och förderf, så
vill vår käre Gud dock icke platt förderfva henne,
utan åter upprätta och stödja henne med sin hand.
Äro alltså dessa ganska trösteliga ord: faller han,
så varder han icke bortkastad, ty Herren håller
honom vid handen, väl förståendes att han icke
faller för djupt, helt och hållet förderfvas; såsom
Herren räckte den sjunkande Petrus sin hand på
vattnet. Guds nåd och barmhertighet äro de båda
hjelprika händer och armar, med hvilka han oss
leder och håller, ja, i hvilka han uppfångar, håller
och bär oss, då vi falla. Es. 46, v. 4.
"Om han än stapplar sig till fall,
Gud honom handen räcka skall;
Till skada han ej faller."
G. Ps. N:o 49, v. 7.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
