Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 Febr.
Psalm. 87, v. 12.
55
Din skott är fastnad i mig.
Då någon blifvit sårad, känner han icke
genast att han så är, men smärtan inställer sig
sedermera. Likaså, ehuru synden är söt, då den
i hjertat insmyger sig, vaknar hon dock ändtligen
upp, och blifver lefvande; och då håller Gud
genom lagen dom i menniskans samvete, och
syndens kraft är lagen. 1 Cor. 15, v. 56. Det är
då en menniska känner i sitt hjerta Guds vrede,
och grymhet, Guds pilar och hans tunga hand,
det är, hans rättfärdighet och dom emot synden.
I en sådan ångest, hvilken är ingenting annat än
helvetet, skulle en menniska nödgas evigt blifva,
om hon icke omvänder sig till Gud, likasom hon
också icke kan från denna ångest blifva förlossad,
förrän hon till Gud sig omvänder, — så högst
nödig är bot och omvändelse, att en menniska
utan densamma aldrig i evighet kan från sin
själs ångest och pina varda lös, om hon icke
vänder sig till Gud, hvilken är själens enda tröst,
enda ro, enda ljus och lif; och i detta hänseende
har Gud förordnat den enda medlaren, vår Herra
Jesum Christum, och framställt honom oss för en
nådastol, genom hvilken vi hafva ett trösteligt
tillträde till Gud genom tron. 1 Joh. 2, v. 1.
"Guds vrede mig så plågar och förskräcker,
Sin svåra liand utöfver mig han sträcker,
Att jag ej vet, hvart jag skall vända mig:
Hans skott min själ liårdt träfia stundelig."
G. Ps. N:o 258, v. 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
