Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66
Psalm. 37, v. 13.
13 Febr.
Uti dina händer befaller jag min anda; du hafver
mig förlöst, Herre, du trofaste Gud.
Detta språk gifver oss en kraftig tröst: 1)
mot döden och alla våra fiender och förföljare: att
nemligen vår själ efter döden kommer till Gud,
i den allsmäktiges händer, det är: i hans våld och
allsmäktiga beskydd, hvarest ingen död, intet
lidande mer räcker henne, utan hon för all olycka
och för alla fiender och deras vrede är säker,
hvarest hon ock blifver väl förvarad intill den
yttersta dagen, då hon med kroppen åter blir
förenad, hvarefter hela menniskan skall i evighet
hos Gud bo. 2) Är det ganska trösteligt, att den
helige Guden här säger: du hafver mig återlöst.
Han visar oss härmed vår återlösare, som vår
själ har förlossat från djefvulen, hvarföre vi åter
skola gifva och befalla den Gudi såsom en
återlöst själ, hvilken med den högsta lösepenning,
med Christi blod och död förlöst är. 3) Är en
stor tröst att den helige Ande säger: du trofaste
Gud! Du den eviga sanningens Gud! Derföre,
då vi befalla vår själ Gudi, så hafva vi befallt
henne i den allra trofastaste väns händer, hvilken
skall med henne handla såsom en trogen vän.
Likasom man hos en trogen vän deponerar,
nedsätter och gifver i förvar sin bästa skatt; så hafva
vi ingen större skatt än vår själ, och ingen
trognare vän än Gud; honom skola vi befalla vår
högsta skatt.
"Min anda, o Herre, befaller jag dig,
Min Gud! Min Gud! vik ej trån mig,
Haf mig i dine händer!"
G. Ps. N:o 46, v. 6.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
