Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74
Psaltn. 34, v. 2.
12 Mars.
Jag vill lofva Herran i allom tid; hans lof skall
alltid vara i minom mun.
Med dessa ord lärer oss den helige David, att
hela vårt lif icke skall vara annat än ett
stadigvarande Guds lof; ty det är ju ingen stund, intet
ögonblick, då Gud icke bevisar oss någon
besynnerlig nåd och välgerning: gifver han oss ro och
frid, så är det en stor nåd, hvarföre han bör
lof-vas: bedröfvar han, tuktar han och sänder oss
korset till: ack, så tröstar han ock åter, och styrer
allt till vår salighet, hvarföre han bör lofvas. I
en summa: han bör i allan tid lofvas. Det gånge
huru det vill, han göre det huru han behagar i
alla tider, så äro dock alla hans gerningar
lofvärda, herrliga och underbara. Herren är
rättfärdig i alla sina vägar, och helig i alla sina
gerningar. Ps. 145, v. 17. Herre! ho är såsom du,
den så herrlig, lofvärd, förfärlig och underbar är?
2 Mos. 15, v. 11. — Alltså bör Gud i allom tid
lofvas.
"Lofva Herran Gud min själ!
Hvad han gör, är rätt och väl;
Lofva honom allan tid,
Ty han nådig är och blid."
N. Ps. N:o 29, v. 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
