Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17 Mars.
Psalm. 34, v. 13, 14.
79
Hvilken är den, som ett godt lefvande begärar,
och gerna goda dagar hade? Bevara dina
tungo för det ondt är; och dina läppar,
att de intet bedrägeri tala!
Med ett godt lefvande och goda dagar förstår
här David: ett godt, roligt och stilla samvete, ett
gladt hjerta i Gad, invärtes frid i hjertat, så att
själen kan hafva i Gud frid och ro, och andakten,
bönen och Guds verk i hjertat icke varda
förhindrade. Medlet härtill är: Bevara din tunga för
det ondt är m. m. — Ack, huru mången
menniska förstör dock sin inre frid genom sin egen
mun, gör sitt samvete oroligt genom hastigt och
obetänksamt tal; och måste efteråt gräma sig och
blygas: hon hade gerna efteråt tagit orden
tillbaka; men det hjelper icke, då ett ord är
und-flydt, kommer det icke åter. Fördenskull, säger
Taulerus, skall man icke tala, innan man förut
betänkt tre ting: 1) om man icke derigenom
sårar Guds ära; 2) gör sin nästa skada; 3) gör
sitt samvete oroligt. Derföre säger David: jag
hafver satt mig före, jag vill taga mig vara, att
jag icke syndar med mine tungo. Ps. 39, v. 2.
En oåterhållsam, obändig tunga är en stor odygd,
ett grymt, argt vilddjur, ett oroligt ondt, en verld
full af orättfärdighet. Jac. 3, v. 8. Syr. 5, v. 15.
"Men när jag tala bör,
Hjelp att jag talar rätt;
Ack Herre! tungan rör,
Och lär det bästa sätt."
G. Ps. N:o 297, v. 3.
i
i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
