Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82 Psaltn. 34, v. 2. 12 Mars.
Skämme sig och varde bespottade alla de, som
efter min själ stå — varde de såsom agnar
för väder m. m.
Här hafva vi att lära, huru vi skola förstå
dylika i Psalmerna förekommande starka
förbannelser, nemligen så: då i Psalmerna eller hos
profeterna en sådan förbannelse uttalas mot de
gudlösa, så är detta ett förkunnande af Guds
rättfärdiga dom och utslag, och en embetsförbannelse,
hvilken Gud sjelf genom profeter och heliga
förkunnar och uppenbarar, och sker då af Guds Anda
och befallning. Så 1 Mos. 9, v. 25, 2 Kon. b.
2, v. 24. Matth. 11, v. 20, m. fi. Annars öfver
hufvud äro vi alla skyldiga att bedja för våra
fiender, och alls ingen skall af egen hämnd och
vrede, af eget godtycke i enskilda angelägenheter
uttala förbannelse*) öfver sina fiender med mindre
han dertill har en besynnerlig kallelse och
befallning; ty sådant är särskilda personers
särskilda höga värf: derföre må ingen understå sig
att utan befallning och af egen hämnd
efterhärma dylikt.
"Förlåta hörer menskor till,
Och Gud att vedergälla."
N. Ps. N.o 289, v. 1.
*) Sådan förbannelse må man allenast våga af idel
kärleks-ifver för Guds ära, oeh då först, när fienderna länge motsträfva
Gud och vilja med all makt hindra hans verk och hans rike. Vid
enskilda förolämpningar skall man deremot för dem bedja: Fader,
förlåt dem I ütg. Anm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
