Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108
Psalm. 25, v. 15.
19 April.
Min Gud, jag hoppas uppå dig!
Dessa äro rätta trosord, de der utesluta allt
timligt och jordiskt, och visa oss den rätta
grunden och fundamentet för vårt hopp, nemligen
Gud sjelf: Min Gud, jag hoppas uppå dig. Detta
vårt hopp grundar sig på Guds godhet och kärlek,
på Guds löfte och sanning; derigenom gör Gud
vårt hopp fast och visst, att det icke vacklar,
utan i stort tålamod och beständighet väntar löftet,
Habac. 2, v. 3, 4. Här kan man lära åtskilnaden
emellan tron och hoppet, och hvad som är det
sanna hoppets egenskap. Tron nemligen omfattar
Christum och alla hans välgerningar såsom ett
närvarande nådens goda; men hoppet hänger vid
den tillkommande herrlighetens goda, derföre sluter
det allt jordiskt ute. Ty det sanna hoppet hänger
icke vid det timliga, utan vid det eviga. Det har
allena Gud till sin grund, hans löfte och hans
sanning. Det är helt och hållet stilla och väntar
i tålamod hjelpen från Gud. Es. 30, v. 15.
"Gud är mitt hopp, min salighet,
Min tröst och sjelfva lifvet,
Och honom, som mitt bästa vet,
Har jag mig undergifvit."
N. Ps. N:o 251, v. 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
