Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 April. Psalm. 24, v. 4, 5. 115
Jag tvår mina händer med oskyldighet; och håller
mig, Herre, intill ditt altare.
Det är ett skönt uttryck, att två sina händer
i oskyldighet: det är, att icke befläcka sin tro med
villfarelse, ocli icke sitt lefverne med
orättfärdighet. Vidare: att hålla sig till Herrans altare;
det är, att hålla sig till den sanna gudstjensten,
der man erkänner, ärar och prisar Christum, och
på Christi förtjenst allena grundar sin tro; ty
detta betyder altaret. — Men emedan det snart
är förbi med en menniskas oskyldighet, så att vi
stappla och falla, innan vi blifva det varse, så
hörer till en obefläckad vandel: 1) En innerlig
och flitig bön: Vaker och beder etc. Matth. 26,
v. 41. Den, som låter sig tycka han står, han
se till, att han icke faller. 1 Cor. 10, v. 12.
2) Hörer det till en helig vandel, att man håller
sig intill Guds altare, har Guds ord kärt och i
sitt lefverne, så mycket möjligt är, praktiserar
och utöfvar detsamma. Det är väl enfaldiga ord:
frukta Gud, älska, förtrösta, bedja etc. Men hvad
för stor nytta, välsignelse, ljus och tröst i dem
ligger, det kan icke utsägas.
"Rätt som de foglar små
Med hast och stor åtrå
Till sina nästen fara,
Der ungarne månd’ vara;
Så vill min själ ock trängta,
Och till ditt altar längta."
G. Ps. N:o 76, v. 3.
Arndts Skattk
8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
