Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 Maj.
Psalm. 18, v. 18.
137
Hjertliga här hafver jag dig, Herre!
Med dessa ord vill David säga: "ack, Herre,
min Gud, jag erkänner den stora nåd, kärlek,
trohet, barmhertighet, hjelp och frälsning, som
du på mig hafver bevisat: hvad skall jag göra
dig derför? Mitt bästa, som jag derför kan dig
göra, är att jag hjertligt, innerligt och ifrigt
älskar dig". Häraf kunna vi nu lära, hvarföre vår
käre, trogne Gud benådar och öfverhopar oss med
så många och stora välgerningar, nemligen allena
derföre, att han må på oss rikligen bevisa sin
kärlek och godhet, och att vi skola förtro oss
honom och honom hjertligen kär hafva. — Ack,
hvarföre älska vi honom dock icke hjertligen, då
han dock så högt älskar oss? Är det icke då
billigt, att vi tillbaka älska en så herrlig och stor
älskare? Om vi helt och hållet gåfve oss honom
till egne, så vore det dock ingenting emot hans
välgerningar. Hvad är det då icke för en det
menskliga hjertats arghet att ju mer Gud visar
menniskan välgerningar, desto mer hatar, lastar,
föraktar och motsträfvar hon honom derför.
Såsom Gud sjelf i profeten Es. 1, v. 2, följ.
deröfver klagar.
"Af hjertat hafver jag dig kär,
O Herre, värdes vara när
Med dine mildhets gåfva!
Ej fröjdar mig den ganska verld,
Jag aktar det för idel flärd,
När jag dig nu kan hafva."
G. Ps. N:o 290, v. 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
