Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148
Psalm. 18, v. 24, 25.
17 Maj.
Låt dig täckas min muns tal, och mina hjertans
tankar för dig; Herre, min tröst och
min förlossare!
Med dessa ord vill David säga: "Herre, när
du förlåter mig mina synder och tillgifver mig
äfven de förborgade och hemliga synderna, när
jag lefver i beständig botfärdighet, gudsfruktan,
ödmjukhet och tro, och i dig har en nådig Gud;
så blifva alla mina böner, dem jag med hjerta
och mun gör, välbehagliga. Gladeligen bekänner
jag derföre: "Du är min tröst eller mitt skydd
och min fästning mot alla mina lekamliga liender,
mot hela verlden och dess makt, och du är ock
min förlossare från synden, döden, djefvulen och
fördömelsen." Vi lära alltså häraf, på hvad sätt
allt vårt görande och låtande, allt vårt arbete
och verksamhet, så ock all vår bön kan vinna
Guds välbehag, nemligen om vi för allting
derefter se, att vi må hafva en nådig Gud, hvilket
sker, om vi dagligen göra bättring från alla våra
synder, tro på Christum och lefva i sann
gudsfruktan och ödmjukhet. Då behagar allt Gud väl,
ehvad vi göra.
"Uti mitt hjertas sinn’
Sänd ock din nåde in,
Att jag ock gör din vilja,
Flyr hvad oss kan åtskilja,
Att jag i dino lifve
En lem må evigt blifva."
G. Ps. N:o 292, v. 10.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
