Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160
Psalm. 92, v. 2, 3.
4 Juli.
Ack, Herre! huru många äro mina fiender.
Och så många sätta sig upp emot mig.
Många säga till min själ: hon hafver
ingen hjelp när Gud. Sela.
Så måste trogna christna ofta ropa och klaga,
och ett sådant omdöme måste de af sina fiender
höra: "nu ligger han, nu skall han icke mer
uppstå, nu har Gud öfvergifvit honom!" Men du,
trogna själ! trösta dig deraf, att verldens omdöme
icke är Guds omdöme, och att verlden icke har
makt att döma dig, emedan den sjelf med dess
förste är dömd. Joh. 16, v. 11. Hvad kan hela
verldens ogunst skada dig, då du har Guds nåd?
Hatar dig verlden, så trösta dig af Guds kärlek
och trohet. Vägrar hon dig jorden, så kan hon
dock icke betaga dig himmelen. Beröfvar hon
dig lif, ära och gods, så kan hon dock icke döda
din själ, eller beröfva dig det eviga goda.
Föraktar hon dig på jorden, så har du dock din ära
hos Gud i himmelen. Måste du någon tid lida,
så skall Gud åter låta sin nåd skina öfver dig.
Se Mich. 7, v. 9. Es. 51, v. 7, 8.
"Du måste låta oss med fred,
Ehvad de sjunga eller springa;
Ty Guds Son är kommen här ned
Och skyler oss under sina vingar.
Röfva de oss ifrå
Vårt gods, lif också;
Hafve sig det bort,
De vinna icke stort,
Guds rike vi väl behålla."
G. Ps. N:o 56, v. 4.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
