Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
168
Psalm. 17, v. 15.
13 Maj.
Jag är trött af suckande.
Här se vi, hvad den rätta botfärdigheten är,
huru den går af hjertats innersta grund. Ty
detta hjertats häftiga suckande begriper ensamt i
sig hela bättringen, själens smärtfulla ånger, tron
och längtan efter Guds nåd, hungern och törsten
efter rättfärdigheten. Häraf se vi, huru ganska
djupt Guds rike tränger i vår själ, och huru det
icke i något yttre verk, sken eller hyckleri
består. Menniskans suckar äro outgrundliga; ty
de begripa i sig tillika himmel och jord, Gud
och verlden, Lag och Evangelium, vrede och nåd,
och draga det allt i ett ögonblick Gud före.
Derföre nämner Paulus det ett outsägligt suckande.
Rom. 8, v. 26. Så alldeles har Gud lagt det i
vår ande, hvari vi honom anropa, och i denna
Guds kraft är det omvända menniskohjertat
outgrundligt. Jer. 17, v. 9.
"Ack, huru gifver hjertat sig!
Ögonen med tårar rinna,
Sorg och qvida, pust och grårf;
Äro mig en daglig låt."
G. Ps. N:o 244, v. 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
