Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176
Psalm. 17, v. 15.
13 Maj.
Herren blifver evinnerliga.
Då en menniska rätt grundligt och innerligt
känner, att hon med allt sitt verk är intet, och
att Gud allena är allt, att allt i verlden är
förgängligt, inen att Gud allena blifver evinnerliga;
så ödmjukar hon sig rätt för Gud, och erkänner
att hon har allt af honom utaf nåd, och
ingenting af rätt eller förtjenst. Härutaf följer då
gudsfruktan; ty, emedan allt, hvad menniskan
har, är Guds, och Gud har makt att hvarje stund
taga det åter, det vare lif och lefverne, ära och
gods, eller förstånd och krafter; så fruktar hon
billigt för Gud. Härutaf följer sedan hörsamhet
emot Guds ord och bud. Ja, känner man rätt
sitt eget intet och sitt eget elände, att vi neml.
till ingenting hafva någon rätt, utan att Gud
gifver oss allt af nåd, och att han icke gör oss
någon orätt, om lian åter tager ifrån oss sina
gåfvor; se menniska! så förer dig denna insigt
till (denna) Guds kännedom: Herren blifver
evinnerliga; han är allt, du är intet. Ja, (och) om
han (då ock) straffar oss, så uppväcker detta (blott)
tålamod i våra hjertan, och den kära bönen och
suckandet efter Guds nåd; ty han fråntager ju
oss icke hvad som är vårt, utan hvad som är
hans; och deraf kommer tålamod.
"Ingen är värd så mycket godt,
Ditt fadershjerta gör det blott."
G. Ps. N:o 136, v. 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
