Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
180
Psalm. 17, v. 15.
13 Maj.
Herren är rättfärdig, och hafver rätthetena kär;
derföre att deras ansigte skådar uppå
det rätt är.
Hvar och en som har rättfärdigheten kär,
han varder tillbaka älskad af Gud, ty Gud är
sjelf rättfärdigheten: hvar och en som har
barm-liertigheten kär, honom blir barmhertighet till lön.
Ja, hvar och en som har Gud kär, honom blir
Gud sjelf till lön. 4 Mos. 15, v. 1. Men ingen
kan hafva Gud kär, med mindre han också har
rättfärdigheten, barmhertigheten, sanningen,
godheten och friden kär, ty detta allt är Gud sjelf,
och dess stora lön blifver alltså Gud sjelf.
Likasom dygden är sjelf sin egen belöning, så att
barmhertighetens lön är barmhertighet, godhetens
lön är godhet — ty hvad menniskan sår, det skall
hon ock uppskära, Gal. 6, v. 7, får hon
barmhertighet och rättvisa, så skall hon ock åter
uppskära dessa frukter; — alltså är Gud sjelf allas
deras stora lön, som honom älska, frukta, på
honom tro, vid honom hänga, på honom hoppas,
honom bekänna, lofva och prisa. Dessa alla hafva
Gud till deras ganska stora lön.
"Han är min skatt och ädlaste del,
Mitt gods och mitt arf, som aldrig slår fel,
Den mig ined allt nöje vill fägna."
G. Ps. N:o 36, v. 4.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
