Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
214
Psalm. 113, v. 5, 6.
28 Juli.
Icke oss, Herre, icke oss; utan ditt namn gif äran,
för din nåds och sannings skull!
Det finnes ingen större, hemligare afgud i
verlden, än den egna äran och den egna kärleken.
Denna afgud bära alla menniskor af naturen
hem-ligen hos sig i sin barm, och de, som detta göra,
de känna icke sig sjelfva, ännu mindre Gud. Sig
själfva känna de icke, ty de förstå icke sitt eget
intet och fåfänglighet, elände och oduglighet, att
en menniska med alla sina förmögenheter är intet,
ja, mindre än intet. Gud känna de icke, ty de
veta icke, att Gud är allt, och att följaktligen all
ära och berömmelse är Guds, och icke
menniskans. Den, som nu gifver och tillskrifver sig
sjelf äran, han begår ett förskräckligt afguderi;
ty han ärar sig sjelf, då han allena skulle ära
Gud. Emedan nu detta är en så förskräcklig
synd och styggelse för Gud, så säger Psalmen
tvenne gånger: icke oss, tlerre, icke oss; det är:
O, bevara dock vårt hjerta för sådan styggelse,
att vi icke gifva oss äran — utan ditt namn gif
äran, upplys våra hjertan, att vi erkänna, att dig
allena tillhör all ära, och det Jör din nåds och
sannings skull; ty derigenom är oss hulpet, och
denna skatt är i Christo Jesu. Joh. 1, v. 14.
"Gif att i lif och död dig egnad,
Till dig i tro och kärlek böjd,
Jag må dig älska, Gud, min hägnad!
Jag må dig prisa, Gud, min fröjd
Och finna än i dig min tröst,
När hjertat brister i mitt bröst."
G. Ps. N:o 219, v. 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
