- Project Runeberg -  Johann Arndts andliga skattkammare / Första delen /
219

Author: Johann Arndt Translator: Christoffer Olofsson Angeldorff With: Johann Christian Storr
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

4 Augusti.

Psalm. 128, v. 3, 4.

219

Var oss nådelig, Herre, var oss nådelig; ty vi äro
fast fulle med förakteise: full är vår själ af de
stoltas begabberi, och de högfärdigas förakteise.

Detta är de eländas, öfvergifnas och förföljdas
bedröfvade klagan, de der genom smädare och
falska tungor förtryckta varda. Här hafva vi en
lärdom och en tröst. 1) Lärdomen är, att de
högfärdigas förakt och begabberi icke är det
ringaste af det kors, hvarigenom Herren Gud luttrar
och pröfvar, tuktar och förödmjukar de sina. Och
den som detta kors kan bära för Christi och Guds
äras skull, han har hunnit ett långt stycke i den
sanna christendomen, i honom lefver Christus med
sin ödmjukhet och saktmodighet; han är stark i
Herranom, och i hans starkhets makt, Eph. 6,
v. 10; ty sådant kommer icke af kött och blod,
utan af den i våra hjertan inneboende Christus.
Derföre skola vi här i lifvet icke med förakt och
begabberi tillbaka hämnas sådant, utan blott klaga
det Gudi allena, bedja, att han ville vara oss
nådig, och säga: "ack, käre Gud! huru ogunstiga
äro dock menniskorna, huru bespotta de mig, huru
förakta och begabba de mig! Jag vill hafva det
dig klagadt och befaldt." Derpå svarar Gud: Es.
33, v. 1. Jer. 20, v. 11. — 2) Trösten mot allt
förakt är Guds nåd; var oss nådelig, säger här
Psalmen. Då vi föraktade varda af verlden, så
varda vi älskade af Gud. 1 Cor. 1, v. 28.

"Ändock det stundom tyckes så, Att Gud ej vill mig
vårda. Och verlden månde mot mig stå, Med trug och
ordom hårda; Så vet jag visst Att han mig sist I rättan
tid vill hjelpa: Den på Gud tror, Han trygger bor; Ho
kan då nederstjelpa?" G. Ps. N:o 238, v. 5.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:14:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/andskatt/1/0221.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free