Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
236
Psalm. 140, v. 10, 11.
21 Augusti-
Det onda, som mina fiender om rådslå, falle uppå
deras hufvud: han skall utskudda öfver dem
ljungeld.
Här är vedergällningens rätt och Guds hämnd
beskrifven såsom en förtärande eld. Det är en
underlig Guds dom i vedergällningsrätten, att
nemligen Gud gemenligen vedergäller livar och
en på samma sätt, som man gjort andra. Är det
icke en underbar Guds dom, att en menniska
bringar öfver sig just samma olycka, som hon
förmenar sig skola bringa öfver en annan? —
Det kommer allt af kärlekens fundament, som
är Gud sjelf. Hvad kärlek och godhet du bevisar
en menniska, det bevisar Gud på dig tillbaka.
Ja, hvad du gör din nästa, det må vara godt eller
ondt, det gör du dig sjelf; så högt är kärleken
aktad och ansedd inför Gud. Om vi toge detta
i akt, skulle mycket godt oss vederfaras, och vi
kunde genom kärlek och godhet erhålla mycken
välsignelse och en rik vinst af Gud. Tvärt
deremot, hvad du gör din nästa för ondt och skada,
det vedergäller dig Gud också åter till straff för
det du icke öfvar kärleken. Häri ligger äfven
den högsta rättvisa.
"Det goda, du bevist din like,
Det har du ock bevist din Gud."
N. Ps. N:o 285, v. 5.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
