Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
238
Psalm. 140, v. 10, 11. 21 Augusti-
Jag ropar till Herren med min röst och beder
Herren med min röst.
Här är en förföljd och betryckt troende själs
oupphörliga och oaflåtliga suckande beskrifvet,
hvilket Herren Christus i Luc. 11, v. 9 betecknar
ined orden: beder, söker, klapper. Bedja är ett
sinnets vändande till Gud med ett innerligt begär
och en helig önskan att af Gud erhålla något:
Söka innefattar ett stort allvar och flit för ett
visst, nödvändigt, nyttigt och helsosamt ändamål.
Klappa betyder en beständighet i bönen och det
oaflåtliga suckandet, intill dess man bekommer,
hvad man beder. Vid dessa ord är den Guds
outsägliga mildhet och godhet att märka, att han
så gerna gifver, om vi blott bedja honom. Detta
är deraf uppenbart, att han så flitigt uppmanar
oss till bön, ja, sjelf lärer oss bedja; ty Gud är
så rik på oräkneliga och oändliga gåfvor, att han
af stor kärlek icke kan behålla dem för sig sjelf;
han gåfve oss dem gerna, om vi blott ville visa
honom den äran att derom bedja honom.
Fördenskull blir ingenting dem gifvet, som honom
icke bedja. Ehuruväl Gud vet allt förut, innan
vi honom bedja, ty han förstår våra tankar
fjerran, Ps. 139, v. 2, och känner förut, hvad oss
fattas; så behagar det honom dock väl, att vi om
det goda bedja honom.
"Du ser Guds hjertelag, låt dig deraf beveka,
Hans mun, hans dyra ord kan dig ej något neka,
Hvad dig omöjligt syns, det vill hans fadershand
Dig gifva, ja ock mer, än du ens tänka kan."
G. Ps. N:o 199, v. 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
