- Project Runeberg -  Johann Arndts andliga skattkammare / Första delen /
242

Author: Johann Arndt Translator: Christoffer Olofsson Angeldorff With: Johann Christian Storr
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

242

Psalm. 144, v. 3, 4. 25 Augusti.

Förliter eder icke uppå förstår; de äro menniskor,
de kunna intet hjelpa. Ty menniskones ande måste
sin väg — då äro förtappade alla hennes anslag.

I detta språk förbjudes förlitandet uppå all
jordisk väldighet, höghet, makt, styrka och
härlighet, vore ock menniskors anseende och höga
personers makt aldrig så stor. Ty hjertats
förtroende vill Gud allena hafva, eljest viker man
med hjertat ifrån Gud, ja, man föraktar och
förkastar lefvande Gud och gör jordiska ting till
afgudar; hvaröfver Herren Gud klagar: mig, den
lefvande källan, öfvergifva de och göra sig
brunnar, ja, usla brunnar; ty de gifva intet vatten.
Jer. 2, v. 13. Trenne orsaker (till denna
förmaning) uppgifver Psalmen: 1) De äro menniskor,
Adams barn, det är, de äro obeständiga,
förgängliga, mycket elände underkastade. Huru lätt
ändrar sig icke en menniskas sinne? Det är
obeständigare än vattnet. Den 2:a) orsaken är: hos
menniskor står vår hjelp icke; de kunna intet
hjelpa. Hos menniskor är ju idel förderf,
jemmer, elände: hos Gud, all godhets brunn, är allena
vår hjelp; af honom har du ju ditt lif och
lefverne, och allt hvad du är. Hvi skulle då du
grunda din tröst och hjelp på en eländig
menniska? — Den 3:e) orsaken är: menniskans ande
måste sin väg — då äro förtappade alla hennes
anslag, det är, hennes vishet, hennes förstånd,
hennes snabbhet och konst. Den, som gör en
menniska till sin afgud, han måste stundeligen
frukta, att hans Gud ifrån honom dör.
"Trösta ej på någon man, Huru hög han vara kan,
Ty han hjelpa ej förmår, När du mest i nöden står."

N. Ps. N;o 29, v. 2.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:14:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/andskatt/1/0244.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free