Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 Sept.
Psalm. 116, v. 1, 2.
247
Det är mig ljuft, att Herren hörer min röst och
min bön; att han böjer sina öron till mig:
derföre vill jag åkalla honom i mina lifsdagar.
Ja, i sanning, hvad kan vara ett bedröfvadt
hjerta ljufligare, än då det förnimmer, att den så
helige, mäktige och rättfärdige Guden vill höra
en ohelig menniskas, en vanmäktig och hjelplös
arm syndares bön? Sannerligen, detta är den
allrahögsta och lofvärdaste af alla Guds
egenskaper, att en så helig Gud lyssnar till en så oren
menniskas röst; en så rättfärdig Gud böjer sina
öron ned till en arm syndare, en så mäktig Gud
vänder sig till ett träck och skarn. Skulle det
icke vara oss ljuft? Huru fröjdas och gläder sig
icke en arm undersåte, då hans höga öfverhet
honom gerna hörer? Det är för den ringa
likasom ett friskt regn i torka, och såsom en dagg,
som faller på vissnade blommor. Skulle icke den
allrahögstes nåd ännu mer fröjda? —
Besynner-ligen är detta en stor, outsäglig vänlighet af Gud,
att han 1) har bundit sin närvaro vid vår bön.
Herren är nära dem, som honom åkalla. Vidare
2) sin bönhörelse. Es. 65, v. 24. 3) Sin hjelp.
Ps. 50, v. 15. 4) Ja, det är en öfvermåttan stor
herrlighet, att vi kunna så tala med Gud, som
med vårt eget hjerta. Ack, med hvilken
menniska skulle vi kunna så tala? — Derföre finnes
det ingenting så ljuft som att för Herren klaga
sitt hjertas bedröfvelse.
"O Gud! det är min glädje, Att du vill höra min röst,
Och att du vill tillstädja, Jag söker hos dig tröst."
G. Ps. N:o 92, v. 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
