Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 Sept.
Psalm. 116, v. 1, 2.
251
Uti ångest åkallade jag Herran; och Herren
bönhörde mig och tröstade mig.
De sista orden i denna vers lyda i Davids
eget språk så: han bönhörde mig (genom att föra
mig) till det rymliga, det är: han gjorde mig lös
från den ångest, hvarmed min själ beklämd var,
så att mitt hjerta vardt fritt och gladt. En helig
menniskas hjerta föreställes här sålunda, att det
icke alltid får bo i säkerhet och fröjd och i det
rymliga, utan ganska ofta är af fruktan,
bekymmer och ångest såsom i en press hopklämdt. Om
nu detta än aldrig så ofta sker, så förtvifla likväl
icke; gör såsom David; uti ångest åkallade jag
Herran: och han förde mig i det rymliga.
Menniskors barn äro onda, giftiga och djefvulska; de
pressa och trycka fromma hjertan beständigt mer
och mer; från dem kan du icke vänta lösgörelse,
utan allenast genom ett — genom bön till Gud.
Detta är den höga, förborgade, andliga konst, den
gyldene konst, som blott är de rätta christnas
egen, hvari sjelfva den sanna christendomen
består, hvilken konst ingen menniska utan genom
korset kan lära. Ja, det är sannerligen, då vi rätt
betänka det, ett stort gudomligt under, att
mången from christen genom ett enda Fader vår eller
en tröstelig psalm, då han af hjertat beder, kan
hjelpa sig ur den största nöd. Då lära vi, hvad
tron och bönen och Guds ord hafva för kraft, lif
och styrka, hvilket vi utan korset aldrig skulle lära.
"Ack, trösta mig, Rätt mildelig,
I Jesu namn jag beder:
För dock min själ Ur nöden väl,
Tv dermed sker dig heder."
G. Ps. N:o 104, v. 13,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
