Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
260
Psalm. 119, v. 1 ff.
6 Sept.
Jag beder inför ditt ansigte af allt hjerta:
var mig nådelig efter ditt ord!
Detta, nerul. Guds nåd, är första punkten utaf,
och grunden och ursprunget till det rätta arfvet
(se föreg, v.), den bästa delen, hvilken vi utvälja
skola. Ack, skulle den icke vara ett skönt arf?
Ty den är evig, den varar ifrån evighet till
evighet öfver alla, som Gud frukta. Låter densamma
alltså vara vårt arf och vår del, den vi föra med
oss ur denna verlden. Och — eftersom den nu
är ett så skönt, evigt arf, så skola vi villigt
derom af allt hjerta bedja inför Guds ansigte.
Ty af denna den gudomliga nådens brunn
fram-qväller och flyter all vår timliga och eviga
sällhet. — Man märke den sköna sammanfogningen
af dessa ord: Jag beder, det är, jag bönfaller
träget med tårar, det heter att bedja, jag suckar
brinnaade, jag trängtar innerligt derefter. Af allt
hjerta, det är med alla själens och kroppens
krafter, med alla min själs rörelser; min håg, min
tanke, min vilja, min högsta kärlek och lust står
alltsammans efter din nåd. Hvar skall man nu
sålunda bedja? Inför ditt ansigte, det är, inför
din nådestol, det är, i Christo Jesu och i tron på
hans heliga namn, det är Guds ansigte, Guds nåd
och tröst. Rom. 3, v. 25.
"Själen törstar innerlig
Herre, Herre, efter dig."
N. Ps. N:o 460, v. 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
