- Project Runeberg -  Johann Arndts andliga skattkammare / Första delen /
302

Author: Johann Arndt Translator: Christoffer Olofsson Angeldorff With: Johann Christian Storr
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

•302

Psalm. 46, v. 2.

12 Okt,

Kan dock en broder ingen förlösa, eller Gud
någon försona.

Detta är ett kraftigt bevis, att rikedom på
vredens och domens dag eller i döden ingenting
hjelper, såsom Salomo säger. Ordspr. 11, v. 4. När
Guds rättvisa dom och den Allsmäktiges hämnd
kommer öfver de ogudaktiga, att de antingen blifva
framdragna till straff eller dö måste, då hjelper
intet timligt gods och guld, då blifva sådana
öfvermodiga och fräcka menniskor, de der med deras
gods och välde hafva trotsat hvar man, till skam,
och varda de eländaste bland alla menniskor; ty
de hafva ingen tröst. Det timliga, hvarpå de hafva
förlåtit sig, hjelper dem icke, och Gud, hvilken
de hafva öfvergifvit, är dem vred. Bröder och
nära blodsförvandter kunna ock icke hjelpa, ty
Gud låter sig icke med guld eller med ett
men-niskoverk försona; då heter det: den rättfärdige
skall lefva af sin tro. Hab. 2, v. 4. Efter du
hafver förkastat mitt ord, så hafver jag ock
förkastat dig. 1 Sam. 15, v. 23. Emedan du har
öfvergifvit Herren din Gud, så har han ock
öfvergifvit dig; emedan du har beröfvat, så skall du
äter beröfvad varda. O, ve då den arma själen!
Hvad hjelper det då en menniska, om hon hade
hela verlden, och förtappar sin själ och sig sjelf?
Hvad kan hon då gifva, der hon kan igenlösa
sin själ med? Matth. 16, v. 26. Med all
verldens gods kan man icke en enda själ förlösa.
"När själen kommer för domen att stå,
Hon fruktar full svåra, hur då vill gå,
Hon skälfver och rister sig svåra;
Hon ser sina gerningar för sig stå,
Och ville då gerna vara långt derifrå:
Hon fäller så många tårar." G. Ps. N:o 380, v. 5.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:14:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/andskatt/1/0304.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free