Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•324
Psalm. 46, v. 2.
12 Okt,
Gud är känd i Juda; i Israel är hans namn
härligt.
Detta är den allraförsta och allrastörsta
välgerning, som Herren Gud från tidens begynnelse
har visat menniskoslägtet, att han så nådigt
uppenbarat sig och så huldrikt gifvit sig tillkänna
för menniskors barn. Ty hvad vore oss vårt lif
och lefverne, ja, vår själ och hela verlden till
gagn, om vi icke hade en sann kunskap om Gud?
Då vore det visst bättre, att vi aldrig vore
skapade, emedan vi i mörker måste tillbringa vårt
lif, i mörker dö, och hamna i det eviga mörkret.
Men nu har Herren Gud icke skapat oss dertill,
att vi skola dela det eviga mörkret och deruti
evigt vara förtappade; utan att vi med honom
skola vara i det eviga ljuset och delaktiga varda
af detta eviga ljusets salighet och fröjd: derföre
har ban i skapelsen i menniskans hjerta inplantat
sin kännedom; och sedermera, då detta ljus i
menniskan genom fallet var utslocknadt, har han
för andra gången genom sitt ord hos henne
upp-tändt detsamma genom tron: och så har Gud
genom ordet allt härtill fortplantat sin kunskap;
och skall den ock intill verldens slut fortplanta.
"Hvad mera godt du mig har gjort,
Det har du mig uppenbarat
Genom ditt kraftiga, lefvande ord,
Och mig din vilje förklarat.
Det är en lefvande egendom,
Derinne tinnes skön läkedom."
G. Ps. N:o 221, v. 6.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
