- Project Runeberg -  Johann Arndts andliga skattkammare / Första delen /
339

Author: Johann Arndt Translator: Christoffer Olofsson Angeldorff With: Johann Christian Storr
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

14 Nov.

Psalm. 73, v. 25.

339

Åkalla mig i nöden; så vill jag hjelpa dig;
så skall du prisa mig.

I detta sköna språk, hvilket såsom en stjerna
lyser i hela Psaltaren, är framstäldt, huru en rätt
bön bör vara beskaffad: 1) Hvem vi skola
anropa? Mig, säger Herren! Se. här äro alla helgon
och alla kreatur uteslutna. 2) Befallningen: Gud
vill så hafva det, det är hans ära, och en tröst
emot vår ovärdighet; ty huru skulle vi arma
menniskor eljest våga framträda för Gud? 3) Den
sanna bättringen beskrifves i ordet: åkalla, det
vill säga, med sönderslaget och förkrossadt hjerta
icke blott bedja, utan ropa. ängsligt ropa. Utur
djupet ropar jag till dig, Herre. Ps. 130, v. 1.
4) Hvad och hvarför man skall bedja’, det är
antydt med orden: i nödens tid; vår lekamliga,
andliga och allmänna nöd är så stor och
mångahanda, att vi hafva nog att bedja om, ty i nöden
pröfvas bönen. 5) Löftet: så vill jag hjelpa dig.
Bönen måste vara af mycket stor angelägenhet,
väl icke för Gud, men för oss, efter som han
gifvit oss så många och tröstliga löften rörande
bönen. Om någon ville räkna blott de löften,
som finnas i psalmerna, så skulle han falla i
förundran. 6) Erfordrar bönen tron, som vid dessa
löften håller sig fast och icke tviflar. 7)
Tacksägelsen: så skall du prisa mig. Ty det är det
rätta Guds pris, då man erkänner, bekänner,
berömmer, utbreder och lofvar hans välgerningar.

’’Det är din Fader kär, Som dig befaller bedja,
Din broder är ock den Dig vill din bön tillstädja,
Din tröstare, ehvad Du bedja skall, dig lär:
Ty du kan säkert tro, Att Gud din suckan hör."

G. Ps. N:o 299, v. 2,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:14:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/andskatt/1/0341.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free