Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18 Dec. Psalm. 53, v. 3, 4.
355
Gud såg af himmelen uppå menniskors barn, att
han måtte se, om der någon förståndig vore,
den efter Gud frågade. Men de äro alle
affallne — der är ingen, som godt gör;
ja, icke en.
Härmed vill den helige Ande nedslå det inre
andliga högmodet, då mången låter sig tycka, att
han är mycket klokare och bättre än sin nästa,
såsom sådana hycklare och skenheliga äro många,
som hvarken vilja eller kunna erkänna deras
hjertans ondska och styggelse. Emot sådana
talar denna psalm och ställer dem likasom inför
Guds dom; ty att Gud af himmelen ser uppå
alla menniskors barn, dermed är Guds dom
beskrifven, att ingen med sitt hjerta kan för honom
bestå: ty derigenom varda menniskohjertats
förborgade synder framhafda i ljuset, och då dessa
blifva uppenbara, då kan ingen menniska bestå,
icke en enda. Derföre skall ingen förhäfva sig,
utan bedja Gud om nåd och om hans gudomliga
regering. Ty då Gud tager sin hand från
menniskan, så är ingen dårskap, ingen synd så stor,
1 hvilken icke äfven den allraförträffligaste
menniska kan falla. Men att vi stå, det hafva vi
icke våra krafter, utan Guds nåd att tacka för.
2 Cor. 3, v. 5.
"På jorden finnes ingen man,
Som det godt är rätt göra kan;
Guds nåd hvar man behöfver."
G. Ps. N:o 99, v. 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
