Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Böner för lidande - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
103
27. Bön i Sjukdom.
Ack! du barmhertige, nådige Gud och Fader!
jag klagar och bekänner för dig, att jag ända
hittills har illa tillbragt mitt lif, som du mig
gifvit hafver, icke till din ära, utan till
fullbordande af mina köttsliga lustar; jag har mer lefvat
mig sjelf och verlden, än dig. Ack Herre! huru
hjertligen ondt gör det mig, att jag så illa
användt denna mitt lifs korta tid; derföre erkänner
jag nu, att du för mina synders skull hemsöker
mig och tillsänder mig denna sjukdom, för att
kalla mig till bättring. Du dömer mig rättvist,
Herre! och tuktar mig, på det jag icke med den
ogudaktiga verlden skall fördömd varda. Du
erinrar mig genom denna sjukdom min dödlighet och
vill lära mig, att mitt lif ett mål hafver, och att
jag hädan måste. Ack, huru platt intet äro alla
menniskor, de dock så säkre lefva! De gå bort
såsom en skugge; de samla tillhopa och göra sig
oro och veta icke, ho det få skall. Och nu
Herre! vid hvad skall trösta jag mig? Fräls mig
ifrån alla mina synder. Ack, Herre! jag vet, att
mitt lif står i din hand, du har uppskrifvit alla
mina dagar uti din bok, då de ännu varda skulle,
och ingen af dem kommen var. Mina ben voro
dig icke fördolde, då jag tillredd vardt i
moderlifvet. Eftersom det nu är din vilja, att jag skall
vara sjuk, så låt mig gerna fullborda denna din
vilja. Ack, Herre! dina skott äro fastnade i mig,
och din hand trycker mig. Det är intet helbregda
på min kropp för ditt hots skull och ingen frid
i mina ben för mina synders skull; ty mina
synder gå öfver mitt hufvud; såsom en tung börda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
