Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Djupare nedåt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
II
det ödmjuka barnasinnet, fritt från egen kraft
och självtillit, då är det sant. Den vägen bör
en sann kristen vandra. Han bör söka komma
fram till ett alltmera förtroendefullt ocli
innerligt barnaförhållande till Gud. Detta är vägen
till verkligt framåtskridande.
Grundsynden i människan är högmodet.
Detta fruktansvärda gift, som genomsyrat den
mänskliga naturen, kan ej människan befrias
ifrån, så länge hon lever på jorden. Det vill åter
och åter framträda i varje människas liv.
Det var, då ormen i Paradiset inbillade
människan, att hon skulle. bliva såsom Gud, som
han ingöt högmodets gift i henne. Och
högmodet är det svåraste av allt för en människa att
övervinna. Vi veta, huru genompyrt det
naturliga sinnet är av högmod. Och särskilt när det
gäller Gud och andliga ting, med vilken
överlägsenhet och ringaktning ser icke den naturliga
människan ned på allt sådant.
Högmodet gör, att en människa har svårt
att se och erkänna sina synder. I den
36 psalmen läsa vi: »I mitt hjärta betänker jag,
vad synden säger till den ogudaktige, till den,
för vilkens ögon gudsfruktan ej finnes. Den
intalar ju honom, vad som är behagligt i hans
ögon; att man icke skall finna hans missgärning
och hata den.» Ja, den naturliga människan an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
