Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Längre inåt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
io4
gift och betydelse för varandra och för det hela.
Paulus talar på många ställen i sina brev om
kroppen och dess lemmar. I i Kor. 12 kapitel
utvecklar han på ett synnerligen ingående och
härligt sätt denna bild av kroppen och dess;
många lemmar med deras olika uppgifter. Där
heter det bland annat: »Ty i en och samma
Ande äro vi alla döpta till att utgöra en och
samma kropp, vare sig vi äro judar eller greker,
vare sig vi äro trälar eller fria; och alla hava
vi fått en och samma Ande utgjuten över oss.
Kroppen utgöres ju icke heller av en enda lem,
utan av många. Om foten ville säga: ’Jag är
icke hand, därför hör jag icke till kroppen’, så
skulle den icke dess mindre höra till kroppen.
Och om örat ville säga: ’Jag är icke öga, därfötf
hör jag icke till kroppen’, så skulle det icke dess
mindre höra till kroppen. Om hela kroppen vore
öga, var funnes då hörseln? Och om den hel
och hållen vore öra, var funnes då lukten? Men
nu har Gud insatt lemmarna i kroppen, var
och en av dem på det sätt, som Han har velat.
Om åter allesammans utgjorde en enda lem,
var funnes då själva kroppen? Men nu är det
så, att lemmarna äro många, och att kroppen
dock är en enda. Ögat kan icke säga till
handen: ’Jag behöver dig icke’, ej heller huvudet
till fötterna: ’Jag behöver eder icke’. Nej, just
de kroppens lemmar, som tyckas vara svagast,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
