Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Längre inåt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
io8
himmelen! Det finns personer både här och
där i vårt land, som av här berörda orsaker
lämnat Guds församling och antingen leva för
sig själva eller ansluta sig till sådana »mera
vid-hjärtade» s. k. församlingar, som tolerera all
möjlig synd av åtminstone finare slag. Man
måste i sanning beklaga sådana bröder och
systrar. Och vår plikt är att, så långt det är oss
möjligt, söka att på ett rätt sätt förmana
sådana, så att de icke »bliva förhärdade genom
syndens makt att bedraga».
Paulus säger i Rom. 15:14: »Jag är väl
redan nu viss om att I, mina bröder, av eder
själva ären fulla av godhet, uppfyllda med all
kunskap, i stånd jämväl att förmana varandra.»
Det är i sanning ingen lätt sak att på ett rätt sätt
förmana våra felande eller i faror stadda bröder
och systrar. Det är tusen gånger lättare att
klandra dem och att visa på deras fel och
brister inför andra än att på ett rätt sätt förmana
dem. Därtill fordras, såsom Paulus säger i det
anförda ordet, att vara fulla av godhet, ja,
uppfyllda med kunskap och visdom och sålunda
äga en verklig gåva av Gud att förmana. Av
Rom. 12:8 synes det, som om Paulus anser
förmanandet såsom en särskild uppgift för vissa
därtill särskilt satta och utrustade kristna. Han
säger: »Är någon satt att förmana, så akte han
på sin plikt att förmana.» Och säkert är, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
