Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Längre inåt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ii5
Den är en delaktighet av Jesus själv, såsom
Paulus sägeri i Kor. 10:16: »Välsignelsens kalk,
över vilken vi uttala välsignelsen, är icke den
en delaktighet av Kristi blod? Brödet, som
vi bryta, är icke det en delaktighet av Kristi
kropp ?»
Som vi veta, tvistade man under
reformationstiden om nattvardens betydelse. I katolska
kyrkan hyllade man och gör det fortfarande den
s. k. transsubstansiationsläran, enligt vilken
brödet och vinet vid invigningen förvandlas till
Kristi lekamen och blod, så att brödet och vinet
icke längre äro utan endast se ut att vara bröd
och vin. De äro i själva verket, enligt denna
åskådning, Kristi kött och blod. Denna lära
har med sig, att katoliken tillbeder det invigda
brödet (hostian), såsom varande Kristus själv.
Och vinet drickes blott av prästerna, enär man
anser det så heligt, då det nu anses vara Jesu
blod, att man icke vill genom utdelandet därav
till folket riskera, att någon droppe utspilles.
Mot denna krassa, obibliska uppfattning av
nattvarden opponerade sig både Luther och de
schweiziska reformatorerna. Men under det att
Luther höll fast vid bibelns klara lära, att
Kristus verkligen i nattvarden på ett andligt och
för vårt förnuft outransakligt sätt giver sig åt
den troende nattvardsgästen, lärde Ulrik Zwingli,
den reformerta kyrkans förste reformator, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
