Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Vidare utåt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132
jungarna och genom ord och handling stärka
bandet, som höll dem fast vid Honom själv,
och att sålunda kunna hjälpa dem över den
svåra frestelsestund, som väntade dem. Ja, i
sitt underbara avskedstal, som »kärlekens
apostel» Johannes upptecknat för oss i sitt
evangelium, kapitlen 14—17, har Jesus just då givit
sina lärjungar för alla tider en skatt av
gudomlig kärlek och gudomlig visdom, som hållit dem
uppe tiderna igenom. »Såsom Han allt hittills
hade älskat sina egna här i världen», säger
Johannes, »så gav Han dem nu ett yttersta bevis
på sin kärlek» (Joh. 13:1). I sanning, det var
intet avtagande i Jesu liv, vare sig det blir
fråga om Hans inre eller yttre kärleksliv. Det
var i stället alltjämt den normala tillväxt, som
ett sunt och friskt liv både naturligt och andligt
har att uppvisa. Prisad vare Gud! Till och
med då Han hängde på korset och Hans
kroppsliga och andliga kval bort hindra varje tanke
på andra, bad Han för sina bödlar och drog
försorg om sin moder. I sanning: »Såsom Jesu
kärlek var, aldrig någons varit har.»
Och äro vi Jesu vänner och lärjungar och får
den Helige Ande rum i oss, då bliva även vi
lika Honom. Jesus säger i Joh. 13:13—17
följande manande ord till sina lärjungar i alla
tider: »I kallen Mig ’Mästare’ och ’Herre’, och I
sägen rätt, ty Jag är så. Har nu Jag, eder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
