Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Vidare utåt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144
Testamentets tid äro alla Jesu lärjungar, män
och kvinnor, kallade att vara ett heligt,
prästerligt folk. Aposteln Petrus säger i sitt första
brev 2:5, 9: »Och låten eder själva såsom
levande stenar uppbyggas till ett andligt hus,
så att I bliven ett ’heligt prästerskap’, som skall
frambära andliga offer, vilka genom Jesus
Kristus äro välbehagliga för Gud. — I åter ären
’ett utvalt släkte, ett konungsligt prästerskap, ett
heligt folk, ett egendomsfolk’, för att I skolen
förkunna Hans härliga gärningar, Hans som har
kallat eder från mörkret till sitt underbara ljus.»
Pris ske Gud!
Det blir även så, om Gud verkligen får hand
om oss, att vi ej kunna annat än vittna om
den frälsning, vi mottagit, och den underbare
Frälsare, vi äga. »I ären världens ljus», säger
Jesus. »Icke kan en stad döljas, som ligger uppe
på ett berg? Ej heller tänder man ett ljus och
sätter det under skäppan, utan man sätter det
på ljusstaken, så att det lyser för alla dem som
äro i huset. På samma sätt må ock edert ljus
lysa inför människorna, så att de se edra goda
gärningar och prisa eder Fader, som är i
himmelen» (Matt. 5:14—16). Om Jesu första
lärjungar heter det, att de icke kunde förtiga, vad
de hört och sett. Och Johannes säger i första
brevet 1:1: »Det som var från begynnelsen, det
vi hava hört, det vi med egna ögon hava sett,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
