Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Eg aldrei viö sviviröu saemd mina gef!
Pu selur mér törandi aldrei mitt lif!
En Gisla, J)inn utlaga, haldiö eg hef,
Og hvenser sem get {>aö eg verö onum lilif! .
()g slitin og torn eru föt min og ljöt!
Aö ilika })eim lengur eg skeyti ekki höt!«
Pvi sål hans var stielt af })vi eöli sem er
i settlandi höröu, sem dekrar viö fått,
Sem fostrar viö hsettur — J)vi paö kennir J)ér,
Aö })rjözkast viö dauöann meö trausti å }>inn mått,
i voöanum skyldunni vikja ei ur,
Og vera i lifinu sjålfum })ér trur,
1895
Mjöll dottir Snaes konungs.
I.
Og hun var friö en heldur föl å brun,
Og hyggjufröö og kunni runaletur —
Tvö leiksvstkin i sesku åtti hun:
Iö ufna noröurhaf og langan vetur.
Var svipheiö eins og söl og vetrarhjarn
Sem silfurmötli skryöir fjalla-dalinn.
Ei åtti noröriö bjarteygara barn
I bse en Mjöll, sem kongi Snse var alin.
Menn sögöu un heföi setiö marga nått
A seiöhjalli uti, J)vi hun kunni bajöi
Stephan G. Stephansson: Andvökur. 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
